linau.webblogg.se/mx

Kärt barn har många namn sägs det ju, och det gäller även den här killen. Mx, Mister X, Ligisten, Trollungen, Skrutten. Eller när han är dum; Emex bårdåååå. Men mest går han under namnet Mx.

 

Han föddes året 2011 i Färentuna, enligt ST, men hamnade sedan i Valdemarsvik när han var två år. Inkörning och hela faderullan och han hamnade i träning hos en bekant till en bekant. Eller ja, det är en väldigt förkortad version av det hela. Hur som haver så var Mx en vända i stallet jag stod i, och fortfarande står i, med min dåvarande foderhäst innan han flyttade hem igen till stallet som ägs av den ena stallägaren till stallet jag stod, eller står i. Det är inte så krångligt som det låter. Hmm.. Alltså jag står i stall A. Som har två "stallchefer". Dessa underbara människor har dessutom varsitt eget stall hemma, stall B & stall C. Mx var alltså först i stall B, innan han kom till stall A, men sedan flyttade tillbaka till stall B för att gå på lösdrift. NOG OM DET.

 

Jag minns inte så mycket av honom från hans korta visit i "mitt" stall. Jag minns att jag tyckte att han var lurvig, liten, brun och "som alla andra". Och så minns jag när han skulle skos och Mx bråkar så pass att han trampar sig på en söm eller dylikt och det rinner massa blod. Men annars, nää. Ingen häst som lämnade något direkt stort intryck. Här var han alltså två år.

 

Sedan vintern/våren 2014 blev jag av med min älskade foderhäst, vilket är en annan historia, och därav skulle jag alltså stå hästlös. Med brustet hjärta och tårar som rann konstant kollade jag halvhjärtat genom hästnet och bläddrade förbi annons efter annons utan att ha känt det. Min bästa vän nämnde att "Men kommer du inte ihåg Mx som stod hos oss förra året? Han ska ju avlivas om ingen tar honom." Men nää. Han var ju liten. Men sedan nämnde även ena stallägaren, ägaren av stall B där Mx även stod, att han behövde ett hem. Han låg ute på annons för 1500:-. En text på två rader om att han inte fungerade i travet och kanske kunde bli sällskapshäst.

 

Anledningen till att han inte fungerade i travet var att han var "för vild". Han sparkade så dant i vagnen så att tränaren åkte ur och så skenade hästen hem. Tränaren ville inte träna honom längre och ägaren i Valdemarsvik hade ingen plats för honom. Mx hamnade i kläm, avlivling var inte långt ifrån.

 

Så jag skickade ett mail till ägaren med ett skambud på en tusenlapp. Att hon kunde ha pengarna på sitt konto två dagar därpå och att jag kunde ta hästen samma vecka. Hon sa ja, och bästa Carina (stallägare av stall B) tillsammans med tränaren körde Mx till "mitt" stall någon vecka därpå.

 

Han var alltså ett impulsköp. Jag kunde inte bara stå och titta på hur en snart tre-årig häst får mista livet för att han råkade hamna i kläm. Jag hade inga förväntningar öht när transporten kom uppkörandes på parkeringen, men den vilsna lurviga lilla unghästen som slängde sig ur transporten och kollade sig förvirrat omkring skulle ganska snabbt bli min nya följeslagare.

 

Han kom till mig i början av mars, och jag red in honom någon månad senare. Han var väldigt okomplicerad och jag behövde aldrig ha någon medhjälpare. På våran första uteritt gick vi först hela vägen, i samtliga gångarter.

 

Men sedan kom skadorna. Först tre hagrelaterade skador (gick omkull och landade på framknäna, sparkad på ena framknät, skrapade upp ena knäet bak) och sedan sommaren -14 fick han en lömsk hovböld som gjorde att han fick stå på boxvila varvat med att gå själv i en hage under hela juli. Sedan i augusti satte vi igång men sedan fick han ett sår på hornhinnan, och sedan kom han in med en svullen has en dag. Efter det var han hel nästan hela vintern, men nu i februari kom han in med ett svullet bakben igen. Sparkskada. Och den skadan är han inte bra från ännu.

 

Så man kan säga att vi väntar på vår tid. Vi har aldrig riktigt kommit igång för det är alltid något som sätter käppar i hjulet för oss. Men han är värd all väntan i världen, för jag vet att han har potential att gå iallafall LA, eller kanske till&med MSVC med rätt träning. Vi siktar dit iallafall så får vi se vart vi hamnar!