Kom till stallet glad över att jag skulle hinna ut med Star innan mörkret. Men när det senare visade sig att han hade en tappsko ville jag bara skjuta mig själv i huvudet. Var så nära att börja gråta och så var det så mycket folk överallt så det var bara att försöka le och se normal ut. Sedan när jag mockade till Mx skulle folk förbi honom hela tiden och det var så jäkla mycket spring, så han blev rätt grinig. Så kunde jag inte ge honom sprutan då heller. Fick vänta tills stallmötet börjat så att folket försvann, då kunde jag ge honom den. Och då vill man ju gärna inte gå därifrån, ifall att han skulle få en chock. Jag hade tänkt vara med på mötet först men med tanke på att jag bara ville gråta eller slå någon kändes det verkligen inte som någon bra idé.

 

Jag är så nära att vilja ge upp allt det här nu. Jag har inte haft en enda liten framgång sedan ett år tillbaka. För jag räknar inte att kunna trava längs fyrkanten som en framgång. Motgång efter motgång kastas på mig och jag undrar vad fan jag gjorde för hemskt i mitt förra liv om man nu har något sådant. Om everything happens for a reason som alla säger så antar jag att min plan här i livet är att ligga på botten, kämpa som ett as för att inte få ett skit för det. Aldrig få bara glida omkring och njuta, eller känna att jag gjort någonting bra. Nej. Men jag står här och betalar veterinärräkning efter veterinärräkning och springer till apoteket stup i kvarten, och jagar hovslagaren. Och mockar jävla massa skit och packar jävla massa påsar. Det sista är ju sånt som nästan alla andra också gör. Skillnaden är ju bara att efter att de gjort det kan de rida, träna, tävla, utvecklas och visa upp sig. Det kan inte jag. Det är bara slitgöra. Det är klart som fan man blir bitter, och trött. Och tappar motivationen och orken till att ens gå utanför dörren.

 

Kan inte säga att det är otur längre. Bara att jag råkade få ett jävla skitliv. Jobba på ett jobb som jag visserligen inte hatar men verkligen inte älskar. Står med två hästar som jag givetvis tycker om hur mycket som helst men som jag inte ens kan rida. Sitter så förbannat fast.