Vi åkte ju då i torsdags. Körningen gick bra och dessutom lastade jag helt själv, medan Anna hämtade det sista. Han luktade lite på rampen och såg sig om lite innan han traskade in i transporten utan att jag behövde ha någon kontakt i grimskaftet alls. Sen gick jag ut och satte för bakbommen. Lugnt och metodiskt, precis som det ska vara.

 

Vi stannade till på en P-plats längs vägen när vi hade ca 1h & 40min kvar av resan. Mx fick betfor med extra mycket vatten och så plockade vi gräs åt honom. Men han var stenlugn och inte ett dugg svettig trots att det var ganska varmt. Stora tunga lastbilar brände förbi i 90km/h men han reagerade knappt, medan Anna & jag tyckte det var ganska obehagligt. Iallafall så då rullade vi vidare med gott samvete.

 

Framme var vi någon gång mellan 18 & 19. Boxen var ganska liten vilket inte kändes något roligt, men det kunde vi ju inte göra någonting åt tyvärr. Han fick hö direkt och fick landa lite medan vi satte upp tältet och sånt. Senare på kvällen fick han en promenad.

 

Fredagen: Hoppningen. Det jag hade mest ångest över, och kände mig minst redo för. Framridningen kändes han väldigt fin. Framhoppningen gick helt okej. Vi hoppade samtliga tre hinder som satt uppe. Han stannade till på varje första gången men sedan rullade det på rätt bra. Sedan inne på banan kände jag hur hela han spände ihop sig till en spänd boll. Stooor gräsbana med en kulle i, läktare, konstiga människor inne på banan med fula orangea västar och konstiga flaggor. Kände att det aldrig skulle gå. Men vet ni vad? Hade det varit "vanlig" hoppning hade vi gått ut med endast fyra fel för rivning + några tidsfel. Men nu var det stilhoppning och då gick det skit. Han stannade på alla hinder utan två, men hoppade stillastående = ingen olydnad/vägran. Men så funkar ju inte stilhoppning tyvärr, så vi fick avdrag för det ändå och hamnade på plats nio av nio. Kändes hemskt att komma sist, men med tanke på förutsättningarna och att det här var första hoppningen på bortaplan någonsin kan jag inte vara annat än nöjd.

 

Lördagen: Utställning. Det gick skit. Eller själva momentet gick bra. Han ställde upp fint och flyttade benen som jag bad honom om, han skrittade på bra och han travade helt okej (huvudet gick ju som en propell första stegen). Men domaren dömde så himla konstigt. Klassen vi var med i var för hästar som var från fyra till åtta år. Vinnarna i klassen fick 35 poäng. Mx fick 33. Det var tre eller fyra som fick 35, Mx & en till som fick 33. Hon låg alltså sjuuuukt lågt i våran klass, medan klassen över som var 9-14 eller dylikt blev det både 40-poängare och diplomer. Alltså dömde hon unghästarna som färdigvuxna hästar. Om Mx sa hon "något outvecklad och omusklad". Liksom NEHÄÄÄ? Han är FYRA!!! Klart som FAN han inte växt klart och klart som FAN han inte har muskler som en åttaåring! Tog för givet att hon skulle veta om åldrarna på hästarna och döma utifrån det. Hade jag vetat att fyraåringen skulle dömas som en fullvuxen hade jag aldrig ställt upp. Nä konstigt var det. På skritten fick vi kommentaren att den var avslappnad med bra takt, men ändå fick vi en 6a eller en 7a på den. Undrar lite hur en 10a hade sett ut då.

 

Söndagen: Dressyren. Framridningen kändes inte så bra. Han skyggade för det vita staketet vilket gjorde att jag inte kunde rida på spåret, vilket gjorde att det blev väldigt svårt att få en vettig framridning samtidigt som man skulle hålla koll på alla andra. Och det fortsatte inne på banan. Men vi genomförde programmet utan felridningar och större missar. Det blev ju dock vingliga vägar och sneda halter vilket drog ner men lägsta poäng vi fick var 5,5, högsta 7. Så det var ju inte helt fy skam ändå, med tanke på att det var hans första programridning någonsin och han var ju dessutom yngst i startfältet. Men vi slutade på en delad tionde plats, av 21 startande. Så i mitten ganska exakt. Måste ju ändå vara en helt okej lägstanivå. 63,15% fick vi. En kommentar i protokollet var "bra längning", vilket jag är glad över då längningarna brukar vara lite platta och svåra för travarna. De ökar mest bara farten liksom, när man vill ha ökad steglängd och lite mer tryck. Så det kändes kul iallafall.

 

Ja det var det. Sedan åkte vi hem. Eller, det tog några år innan vi kunde åka för det fanns ju typ inga redskap när man skulle mocka ur boxen. Så vi stod och väntade i säkert en timme innan vi äntligen kunde göra klart. Sedan var det bara hemhemhem som gällde. Mx gick rätt på transporten så han ville nog med hem. Och väl hemma fick han komma in i sin stora box och sova där under natten, imorse fick han komma ut på bete.

 

Resultaten är ju inget att hurra för. Ärligt talat kände jag mig ganska så misslyckad och sämst hela helgen. Men han är fyra år, riden i knappt ett år sammanlagt med tanke på alla pauser pga skador. Det här är liksom bara början, ett delmål. Dressyren var ändå det som kändes bäst och det visar ju bara vad det är vi ska hålla på med.

 

Nu blir det lugnt resten av månaden för Mx med vila nu någon vecka och sedan uteritter. Däremot ska jag sätta igång Star under veckan, men då också med uteritter.

 

Det togs ju lite bilder under helgen med de har Anna på hennes kamera, så jag inväntar dem. Jag har dock lite bilder från en kväll när vi gick ner till stranden och utforskade, och från betessläppet imorse - vilket jag återkommer med.