Och nu har jag haft honom i lite mer än ett år. Jag behöver väl inte säga att jag är glad att jag inte lyssnade på dem som avrådde mig från att köpa honom. Han var livsfarlig. Det var bättre att han fick somna in. Pfft. Jävla idioter. Bara för att han inte har öronen spikade framåt hela tiden, bara för att han vill ha sin box och sin mat ifred - betyder det inte att han inte har rätt att leva.

 

Nu har jag tagit på mig två hästar som antagligen inte hade levt idag om jag inte tagit dem. Mx för att han har humör. Star för att han inte fungerade i träningen. Det gör mig så sjukt förbannad. Det var vi, människan, som satte dessa djur till världen. Som skapade dem, planerade dem. Då är det för fan vi, människan, som har ansvaret för att deras liv ska bli vettiga. Då kan inte vi, människan, ta deras liv på grund utav sådana jävla småsaker. Inte leka gud och bestämma vilka som har rätt att leva och vilka som inte har det. Har de problem, ja, då ska vi göra allt i vår makt för att fixa dem. Tyvärr tänker ju inte alla så, och det är en av många anledningar till att mänskligheten skrämmer mig. Det är bara att jämföra Mx's blick på de sista bilderna. Från vilsen till hemma.