Det var ju exakt såhär jag sa att det skulle bli. Sparkskada på ena bak. Ett jack och är svullen över hela skenan. Vid första, andra hagrelaterade skadan kunde jag ändå blicka framåt och känna att fan, vad kul när vi kan blicka tillbaka sedan. Men efter fjärde, femte skadan känns det inget annat än tungt. Jävligt tungt och rent ut sagt förbannat orättvist och dessutom oerhört tröttsamt.

 

Jag har ju sagt det. Att det funkar inte. Han funkar inte i större flockar. Jag är så sjukt trött på att betala veterinärräkning efter veterinärräkning och att promenera min skadade häst som står på boxvila, medan andra faktiskt utvecklas och rör sig framåt. Vi står still. Jävligt still.

 

Och rätt som det är har vi inte lika "tur" längre. Rätt som det är går en sena av, eller ett ben. Och då går det inte att fixa med lite boxvila och metacam inte. Jag har efter varje skada sagt att NEJ, nu får han inte gå i större flock något mer!! Men så blir det alltid så ändå för hen är ju så snäll och hen är ju så ranglåg.

 

Fan ta det här. Fan ta hagar och fan ta andras hästar och fan ta lera, stenar och benskydd som inte sitter på. Det blir inget jävla riks iallafall, den saken är säker. Skickar in avanmälan imorgon. FAN.